Hej Lieblings!!!
Jajamen, jag är tillbaka med månadens blogginlägg, lyckan är total förstår jag! Fördelen med att skriva såpass sällan är väl att när jag väl skriver har jag faktiskt nånting att berätta. Så ni är bortglömda, mina kära fanze, inte på långa vägar!
Jaha, var ska jag börja denna gång? Kommer knappt ihåg var jag slutade förra gången (kan visserligen vara NACKDELEN med att skriva såpass sällan, hmm...)..
Januari har varit en relativt händelserik månad får jag nog säga. Gick ut hårt med en massa jobb i början, vilket i slutet resulterade i 6 dagars ledigt... Men det tar vi sedan! Först ut tänkte jag berätta om en DEJT jag blev bjuden på häromveckan. Av den mycket mystiske Mr X!!! Jag hittade det här i brevlådan en dag då jag var ledig, en very nice surprice får jag säga...
SPÄNNANDE!! Stod ingen avsändare men jag hade mina aningar... Lördagen därefter klädde jag upp mig till tänderna, i KLÄNNING, vilket inte hänt det senaste halvåret då jag av en märklig anledning börjat använda byxor i alla sammanhang, men strunt i det! Det skulle dock visa sig senare att mina ansträngningar var till ingen nytta men vi tar det i kronologisk ordning. När jag var färdig hämtade min dejt upp mig i trappan. Förstår att ni är grymt nyfikna på vem det var och jag ska inte hålla er på sträckbänken längre... Det var nämligen
Jag blev väl inte jätteöverraskad direkt, tyckte nämligen att det var väldigt märkligt att han också klädde upp sig till tänderna samtidigt som jag. Men jag blev inte mindre glad för det, tvärtom! Då visste jag ju att det skulle bli en rolig dejt. Nåväl, moving on. Vi skulle minsann åka långt, ända till Basel så vi tog tåget. Väl där tog vi spårvagn till en restaurang som hette "Die blinde Kuhe", eller "Den blinda kossan", på lite mer civiliserat språk. Inte ens då fick jag några onda aningar, tänkte bara vilket roligt namn.... Skulle visa sig bli det mest intressanta restaurangbesöket jag någonsin varit på. Inredningen och lokalen såg nämligen ut såhär:
Eller rättare sagt, jag har ingen aning om hur inredningen såg ut för allt var KOLSVART!! Den blinda kossan är nämligen en restaurang i totalt mörker, och hela personalstyrkan är blind. Det var så mörkt att jag inte visste om jag hade ögonen öppna eller stängda. Att försöka hitta glas och bestick, och sedan MATEN på tallriken var ett massivt projekt. Vi tog en överraskningsmeny så vi hade dessutom ingen aning om vad det var vi åt, förrän vi kom ut igen. Det var en omvälvande upplevelse kan jag tala om. Måste erkänna att jag hade smått panik i början. Men man vande sig. Kan rekommenderas om man vill ut på en spektakulär dejt. Finns tydligen en liknande restaurang i Berlin också, om man nu har vägarna förbi där vill säga. Efter restaurangbesöket tog vi tåget hem. Hade först tänkt ut och röja järnet i Basel men övermogna som vi är var vi lite trötta (läs KAPUTT) och var tvugna att åka hem och lägga oss.
Någon vecka senare var jag på synundersökning. Har haft huvudvärk och varit överdrivet trött den senaste tiden och tänkte att jag kanske skulle kolla upp synen, just in case. Var övertygad om att det inte sulle vara nåt fel på mina ögon så chocken när det stod klart att frk Pyttis minsann behövde brillor kom som ett slag i magen. VA, BRILLOR?!?!? Jag??!! Min syn har ju alltid varit perfekt!!! Ha! Not anymore. Jag skyller på åldern. Det är inte lätt att snart fylla 31... Så numera springer jag omkring och ser ut såhär mestadels av tiden:
Kanske inte alltid med så fettigt hår. Men glasögonen är iallafall desamma. Börjar vänja mig vid hur skarpt allting är. Förut var det rätt suddigt alltså, fast det har jag först nu förstått... hm... Jaja, sånt är det.
I förra veckan drog blivande maken och jag till ÖSTERRIKE för att möta upp min kära familj!! Lillebror och Caitlin hade inte en aning om att vi skulle komma så det blev överraskning deluxe för dem!! Det blev tre korta och intensiva dagar med skidåkning och MYCKET mat (Good Lord vilka portioner, Österrikarna kan när de vill alltså) innan det var dags att åka hem. Vädret var väl SÅDÄR, det snöade mest hela tiden, men skidåkningen var grym. Sista dagen fick Adi och jag sol i backen iallafall innan vi styrde kosan hemåt igen. Det var lovely days och fint att träffa min goa familj igen. Här kommer en liten bildbomb:
Så, det var det hela för denna gång... Fortsättning följer...
Tschüss darlings!
