Tchüss meine liebe Fanze!!
Sorry för temporär bloggsvacka (igen, efter ETT inlägg!!!!!!!) men den har denna gång varit helt ofrivillig! Vårt internet har gått på sparlåga (läs TOTALVÄGRAT FUNGERA) så att uppdatera här har varit omöjligt. Sozäge. Men idag har en reparatör varit här och fixat och trixat, så nu ska det förhoppningsvis fungera utan en massa tradigt strul.
Här rullar livet på i raketfart, sen sist (förra veckan) har jag börjat gå själv på jobb, utan "övervakare", något som är både skönt och läskigt. Inte bara p g a språket utan även för att här har man helt andra rutiner... Vet ni, här släpper man t ex hem ca 70% av patienterna redan EN ELLER TVÅ DAGAR efter operation!!!! Jag höll på att få dåndimpen när detta gick upp för mig. Ortopeden här är INTE långvård, inte på långa vägar. Trodde först att jag kommit till fel arbetsplats, men icke!! Mycket märkligt fenomen måste jag säga. Men det verkar funka fint, och jag klagar absolut inte. Framförallt inte som att vi inte behöver skriva epikriser (slutanteckning) till de patienter som bara ska hem (dvs ca 70%) . Am I in heaven oder was?!? :)
Bilden har inte riktigt med innehållet att göra men man ser ju himlen iallafall.
Är dock helt kaputt, för att slänga sig med lokala uttryck, på kvällarna. Det där med nytt jobb och nytt språk tar på krafterna. Går och lägger mig runt halv nio varje kväll, förutom när jag..... SPELAR TEATER!!! Jajamen, ni följer nu Bämbels nya, kanske starkast lysande stjärnas blogg!! Jag har nämligen börjat spela i den lokala teatergruppen och vi övar just nu in en tre akter lång pjäs om en mormor med demens... På schweizertyska... Inte alls svårt eller utmanande...Jag spelar en slampig hushållerska med konstig dialekt. Passar ju alldeles utmärkt!! Det där med dialekten alltså... Jag har några långa monologer... Krävs en del övning om man säger så. Här kommer ett smakprov. Det gröna är mina lines...
Den som fattar ett ord jag säger vinner ett choklad.
Japp, det är en riktig tungvrickare. Därtill en massa harklande ljud som man inte kan skriva ut men som finns där så har ni det klart för er. Jag har i mitt stilla sinne flertalet gånger frågat mig själv vad tusan jag gett mig in i, men nu börjar det så smått sitta. Roligt är det ju också, nu när man äntligen börjar fatta vad pjäsen faktiskt handlar om. (En fördel när man faktiskt är med i pjäsen...) Uppspelning har vi den 28-29 november. Premiärnerverna börjar komma så smått.
Nu måste jag snart sluta, ska laga mat!! Eller ja, vet inte om man kan kalla det för att laga mat när man ska göra Wurstsalat. Korvsallad. en redig nationalrätt här. Min blivande man diggar det skarpt. Jag inte lika skarpt. Men det går ner. När man är hungrig.
Alltså, bis nächtes Mal!!!
Puss und Kram
3 kommentarer
catalina
28 Oct 2014 21:19
åååh, demi åt också wurstsalat idag när vi va i brig...fyfan va vidrigt de ser ut=( men ja antar att de e gott om man blundar...haha
svante
29 Oct 2014 23:24
Grymt syrran!!! Inte bara bästa systern hemma, utan även på jobb! ;)
Vi ses snart!!! =)
//Herr S
Kajsa Fahlman
04 Nov 2014 07:37
Hurra Pyttis för att de kommit i gång igen med bloggen!!
Ska bli så roligt med dina uppdateringar
Vad modig du är som ger dig in i skådespeleriet så med en gång!!
Jag har inte orkat läsa din text ännu, men det fixar du
Stor kram och hälsa Adi
Kommentera