Loooooong time no see....
Ok, here we go again... Jag SKÄMS för att erkänna detta men bloggen har, av diverse (djupt seriösa) skäl legat långt ner på prioriteringslistan. Så, meine fanze, jag ber om ursäkt!! Men nu blir det andra bullar av!! The bitch is back. Förhoppningsvis för att stanna... Kanske lite sporadiska uppdateringar, lite då och då, men eftersom mitt liv här ser ut att bli permanent kan det ju vara lite gött med uppdateringar så ni vet att jag lever och inte saknar mig (alltför!!) mycket.. Hehe...
Sedan sist har det väl hänt en del.... Orkar inte skriva ner allt här så jag tar det mest relevanta (nån som är intresserad??????!!!).
1. Jag träffade en kille i Zermatt som numera är min blivande äkta man(!!!!!!!!) Aaaaaaah, vem hade trott det, vavava?!?!?!?! Adi heter han och såhär ser han ut:
Detta är hans traditionella Schweizdräkt. Edelweiss deluxe. Very hübsch.
2. Vi gjorde ytterligare en vintersäsong i Zermatt, något som var psykiskt OCH fysiskt ansträngande för frk Pyttis, som i förskräckelsen tappade tolv kilo på kuppen och blev till skinn och ben (vem hade NÅGONSIN trott DET, btw?!.). Lugn bara lugn, dessa kilon är på väg tillbaka så ni känner säkerligen igen mig igen, dont you worry.
3. Vi gjorde en sommarsäsong i Bern, vilken mestadels bestod av knepig hyresvärdinna, sjukdom och bedrövelser. Sommaren resulterade dock i en förlovning så inget ont som inte har nåt gott med sig, skulle jag vilja säga.
4. Vi lämnade Bern i början av hösten för att påbörja vårt nya liv i Bennwil, BÄMBEL, metropolen in the middle of nowhere!!! Och här trivs jag kan jag gladeligen meddela. Var kanske en bonnafru i ett tidigae liv. Eller möjligtvis en ko. Eller gris.
Lite bilder från vårt hem och vår omgivning.
5. Jag har börjat på nytt jobb som sjuksköterska på sjukhuset i Liestal. Jajamen, syster Carro kan numera titulera sig Schwester Carro. Måste erkänna att allt nytt tar på krafterna, inte minst TYSKAN, men det går så sakteliga framåt. Men det är lite läskigt, tom för frk pyttis. Här är jag framför mitt nya jobb:
För de som undrar så jobbar jag på Ortopeden här med... Kan säga att det INTE är samma sak. Här pysslar vi, förutom med de vanliga medicinerna, även med aromaterapi och kinetec. I know, det tar tid att vänja sig. Men det blir nog bra.
Det var allt för denna gång! Förhoppningsvis dröjer det inte ytterligare 1.5 år tills nästa...mHm...
Liebe Grüsse vom
Bämbel-Schwedin
6 kommentarer
Anonym
16 Oct 2014 19:51
Skönt att läsa lite om vad du hittar på igen! Och skönt att allt är bra! Du har verkligen givit dig ut på äventyr! ♥ Kram
Anna O
16 Oct 2014 19:51
Glömde skriva mitt namn ovan... :-P
Sara Nordström
16 Oct 2014 20:28
Ser så himla mysigt ut där ni bor!! Kul att bloggen is back in bussresa :) Kram!
kusin Jonathan
16 Oct 2014 20:47
Skoj o läsa om ditt liv Carro! Du ser verkligen ut att ha det bra där. Roligt du jobbar med det du läst till också!
Kram
Marie
16 Oct 2014 22:13
Såå härligt att du börjar skriva igen, i love din blogg!!!🎉💃👍 puss på dig och hälsa Adi!!
Catalina
28 Oct 2014 21:15
Yay!!! då får ja lägga till dej i favoriter igen!! hörs snart. kramm
Kommentera