Jajamen, på klingande, felfri tyska! Dagens PROJEKT (ja, med STORA bokstäver) blir att införskaffa nödvändigheter till mitt kommande liv. Har (som tur är, eller kanske DESSVÄRRE) upptäckt att jag har en hel del förnödenheter att inhandla för att jag ska överleva en säsong (eller fler?!?) i landet med de höga bergen. Närmare bestämt: skidjacka + byxor, skidhjälm, pjäxor, skidor, underställ, you name it! Dog lite inombords när jag upptäckte detta Har väl levt lite i förnekelse, uppenbarligen. MEN, man måste ju se positivt på det hela. Så jag har valt att vända det till att jag nu får spendera pengar! Och det är ju det jag gör allra bäst. Miss Shopaholic i sitt esse, so to speak. Alltså tänker jag släpa med mig mina päron stan runt för att fixa detta idag. De blev överlyckliga. Vem vill inte shoppa med Blondincarro en hel dag, liksom?!?
Senaste gången i full mundering. Dessvärre var allt till låns. Men då visste jag å andra sidan inte hur allt skulle utveckla sig. Jaja, man får väl offra lite (mycket) på vägen. Och vem har påstått att lycka inte kan köpas för pengar?!? Skidlyckan kan, uppenbarligen. Annars får jag sitta där, praktiskt taget naken, utan skidor i en liten alpby där det inte finns mycket annat att göra än att åka skidor, alt snowboard, på vinterhalvåret. Och hur lycklig hade jag varit då på en skala?!? Inte särskilt kan jag föreställa mig. Återkommer med resultat. Förhoppningsvis med en massa överfulla påsar. Nämnde jag att jag ÄLSKAR shopping?!?
"Gårkvällen då?" undrar ni kanske över... "Vem var det hemliga fanset som Blondincarro bjudit in på middag?! Var det en hemlig DEJT?!?!" Nope, ledsen att behöva göra er besvikna, men så var inte fallet. Det var en i det bästa brudgänget. MItt mest hängivna fans. Som ibland är brutalt ärlig. Hon informerade nämligen mig om att jag (på bilden från min traumatiska måndag) såg ut som sonen till Cher. I filmen "The Mask". Jag är benägen att hålla med henne.
Blondincarro?!?!
Just den kommentaren dödade stämningen lite, iallafall för tillfället. Men det blev snart bättre med min hemmagjorda chili con carne. Jajamen, det blev hemmalagat, och spisen överlevde.
Det gjorde (förhoppningsvis) mitt fans också. Har inte hört ifrån henne än, så vi får väl se.
Nä, hörrni, nu börjar jag få bråttom. Som vanligt. "Fint folk kommer sent", mitt mest älskade motto.
Återkommer med da inköp!
Ciao!
Kommentera