frkpyttis

Javisst, gårdagen var som hämtat ur Snövit och de 7 dvärgarna. Jag hade självklart huvudrollen om Snövit (detta är ju trots allt min blogg!!). Boven i dramat var ett rött äpple... Dock innehåller denna version inte någon drömprins som räddade mig. 

Jag skulle, som sagt, jobba dubbeltur och var grymt laddad för detta. Upp till bevis, jag SKULLE klara det! Men nej. Det är nog inte menat att jag ska jobba på det viset, det kommer visst alltid något emellan. Att börja jobbdagen på fastande mage kan tyckas märkligt för en del. Inte för mig, jag sover hellre den där kvarten extra och äter frukost senare på jobb. Men just igår var jag hungrig när jag kom. Och just igår hade vi fått en massa äpplen av en okänd person. "Mums" tänkte jag, och smaskade i mig äpplet under rapporten från nattsköterskan. 10 minuter senare, inne hos en patient, kände jag hur jag blev varmare och varmare i huvudet och på öronen. Det började klia. Tog mig en titt i spegeln och fick en smärre chock. På 10 min hade hela ansiktet blivit grisskärt och läpparna hade svullnat upp till en ankmun. För att inte tala om öronen. Knallröda och svullna, blomkålsöron skulle jag vilja påstå. Det var inte vackert. ÄPPLET!!, tänkte jag. Jag är förgiftad! Precis som Snövit. Förutom att jag snarare såg ut som en av de sju dvärgarna. Typ Toker. Som sagt, NOT PRETTY. Äsch, tänkte jag, det blir nog bättre, jag ska ner till operation med min patient! NEJ, sa mina kollegor, DU ska ner till AKUTEN! Inte då, sa jag, jag ska jobba dubbeltur, och är ensam syrra! DU GÅR NER NU! sa min chef, mkt bestämt. För att jag inte skulle smita tog en av mina kollegor mig i kragen på tröjan och drog med mig ner. Nere på akuten blev det fullt pådrag. Jag fick lägga mig på en brits och de började sticka mig. Under tiden blev mina utslag bara värre och värre, röd över hela kroppen och det KLIADE. "Jag ser inte ut såhär egentligen!!" tänkte jag skrika till alla som gick förbi. Men jag lät bli. Fint, tänkte jag, det här känns inte alls olustigt. Eller pinsamt. För ett ÄPPLE! Fick iallafall antihistamin och kortison i blodet. Detta hjälpte inte. Då sa syrran som hade hand om mig,"nu vänder du på steken, här blir det adrenalin i skinkan!" Fasiken vilken tur att jag tog ordentliga trosor tänkte jag i mitt stilla sinne. Sen blev det dropp för hela slanten (måste förresten informera om att det banne mig GÖR ONT att få dropp!! Jag ska aldrig mer misstro en patient kan jag säga, huh!). Och uppkopplad till tusen med EKG-elektroder och blodtryck varje kvart. Efter två timmar blev det bättre. Men de behöll mig för övervakning hela förmiddagen. Mina goa kollegor kom ner med frukost till mig. Och hånskrattade åt mina svullna öron. Men det kunde jag bjuda på...

Snövit blev bra nog att åka hem vid halv 12. Men jag undrade lite över drömprinsen. Hade Snövit levt i vår tid hade drömprinsen varit överflödig, en spruta adrenalin i skinkan hade gjort susen även för henne.

Resten av dagen tillbringade jag i sängen, eller på soffan hos mina päron, helt däckad.

Det var min fredag det.

Tyvärr har jag ingen bild på mig som Snövit (Toker) i nuläget. Så ni får nöja er med blåmärken efter nålen i handen.